Odefinierad fredag / Jag <3 blues

Fredagen har äntligen kommit och jag är tröttare än någonsin. Det beror förmodligen på psykologen som tröttar ut mig på alla tänkbara sätt och vis, mentalt framför allt. Ni är säkert många som känner igen fredagskänslan, befriandet från vardagarna och hela lördagen att se fram emot. Ja, bara lördagen; det enda man går och gör på söndagar är att gruva sig inför måndagen, det vet ni alla är sant.

Eric Clapton spelas just nu för fullt i min blygsamma tvåa till lägenhet på högsta tillåtna volym så att inte hyresvärdinnan blir sur, den gammeltackan sitter och letar efter fel på folk för jämnan. Förstår inte hur man orkar leva så. Visst, lite pessimistisk får man väl lov att vara tycker jag, men bara mot saker man själv vet stämmer. Vilket jag gör.
Funderar på att slötitta på någon klassisk rulle om jag orkar, känner för lite nostalgi denna afton. Kikade på "Små gröna män från mars" för någon vecka sedan, där fick man sig ett rejält skratt. I filmen hade de rakat dvärgar flintskalliga och spraylackerat dem gröna, och de skulle alltså föreställa marsianer. Helt värdelös film egentligen, ganska underhållande dock. Frågan är vilken film man ska se på nu då... Kanske blir att sätta på en som utspelar
sig på Barbados.
Klämmer in ett dagens citat innan jag försvinner för dagen:
"Antag att du är en idiot. Och antag att du är med i regeringen. Nej, nu upprepade jag mig..."





Dagens Ordspråk


"Fatta mod! Vad du än beslutar, blir det säkert fel."
"De allra största pessimisterna återfinner man bland de tidigare optimisterna."









Paliátsos...


Jag kan inleda dagens inlägg med att säga att ordet ovan betyder "pajas" på grekiska. För det är precis vad jag tycker att min nya s.k. psykolog är. En pajas, en riktig prakt-idiot rent utsagt.
Ni får ursäkta mig för detta plötsliga påhopp på min psykolog, ska ge er lite klarhet i detta så ni förstår vad som har hänt.
Jo. Som jag kanske berättade något överdetaljerat i mitt förra inlägg så blev jag häktad över natten för att ha slagit till en dörrvakt på Nota Bené (skitkrog för övrigt, gå förbi det ruttna stället och spotta på det om ni får chansen).
Jag blev inte fängslad eller något sånt, jag slapp t.o.m undan böter. Då hade jag en jävla tur tänker väl ni nu, men sanningen är att jag hellre skulle ha betalat dryga böter än att gå till psykologen som jag nu är tvungen att gå till varje tisdag samt fredag. Fattar ni vad jag får utstå för ett litet missöde? Eller ja, det hade ju kunnat vara bättre om jag fick en kompetent människa som psykolog iallafall, men sån tur hade jag naturligtvis inte.
Psykologen gör mig på riktigt dåligt humör. Han behandlar mig som en knarkmissbrukare och ställer frågor som om han tilltalade en 13-årig  flicka med mensbesvär - "misshandlade din pappa dig när du var barn?" "Mår du dåligt inombords?" "Är dina vänner dumma mot dig?" Såna där frågor, i princip. Idiot. Jag är en vuxen man som kan behärska mina känslor, förutom möjligen när jag är för full. Men det är allt, jag får se till att kontrollera mitt drickande helt enkelt, svårare än så är det inte. Måste bara få imbecillet Dr Alban att inse det.
En irriterad man loggar ut. Tills nästa gång, härda

Dagens Ordspråk


Bjuder på två godingar idag!

  • Efter ett års terapi sade min psykiater till mig: "Nåja, livet kanske helt enkelt inte är till för alla".
  • "Vad kan man förvänta sig av en dag som börjar med att man måste stiga upp?"








Dagends ordspråk



"En optimist är i regel någon som inte är tillräckligt informerad"




Bagateller...


Idag har jag farit land och rike runt efter ett paket Zoegas mörkrostat, som tycks vara slut precis överallt. Det fick bli ett lager Burn Mocha istället för att tillfredställa mitt dagliga behov koffein för dagen. Det tråkiga med den är att den är så fruktansvärt vidrig; den smakar en gnutta kaffe utblandat med tolv veckor gammalt tjurpiss (red bull) ungefär...

I vilket fall så utlovade jag i mitt förra inlägg att jag skulle skriva om när jag blev häktad för två veckor sedan, efter ett vanligt besök på krogen som inte riktigt slutade som planerat.
Allt började med att jag, Hasse och Kenneth åkte hem till Magnus som vi alltid gör innan varje krogbesök var tredje lördag. Hade slängt på mig min mattsvarta kostym som har varit med sen brorsan gifte sig. Vi började snacka om allt från galna svensexor till äckliga snorungar som vi alla hade svurit att aldrig skaffa en gång i tiden, även om det var ett löfte ingen av oss egentligen skulle kunna hålla mer än åtta år till. Speciellt inte Hasse, han blir bara mer och mer blödig för varje dag känns det som.
Diskussionerna blev allt mer högljudda och intensiva allt som tiden och ölen gick åt, och vi beslutade oss för att dra vidare till en krog, en något mer exotiskt eller orientalisk om man så vill denna gång.
Vi kom fram till krogen som heter Nota Benè, vi hade bara varit där en gång tidigare för några år sen. Dörrvakten var densamma; en svart karl på 1,95 med massiva muskler men ett IQ på runt 99. Han hade varit väldigt besvärlig, en sån där snubbe som inte släpper in folk som är för fulla; eller för fulla enligt honom.
Vi gick fram mot dörrvakten med det (bokstavligt talat) svarta stenansiktet, och Hasse snubblade på en rännsten på vägen dit. Självklart såg dörrvakten detta, trodde han var packad som ett svin och sträckte fram handen mot honom och signalerade stopp, Hasse fick inte komma in. Jag blev naturligtvis upprörd över detta och påpekade att Hasse inte alls var särskilt full, snarare klantig och jag egentligen var mycket fullare. Det skulle jag förstås inte ha sagt, nu kom inte jag heller in. Tyvärr hade jag druckit mer än vad jag skulle ha gjort den kvällen, och mitt aggressiva jag började ta över. Jag hade givetvis ingen chans att slå ner en tvåmeters-svarting, men alkoholen fick mig att tro det, så utan att tveka det minsta tog jag sats och hoppade upp på vaktens axlar och började puckla på honom och dra honom i öronen, jag kom ihåg att jag fick av honom solglasögonen. Enligt vittnen ska jag ha sett ut en rabiessmittad känguru vid det tillfället, själv kommer jag nästan bara ihåg att jag såg rött. Nästa sekund så svartnade det för mina ögon, och jag vaknade upp i en cell. Det jag kommer ihåg från det var att jag fortfarande var ganska full, och mitt högra öga var svullet. När jag kom ut morgonen efter fick jag reda på att dörrvakten inte hade gjort någon anmälan, det som jag gjorde kunde tydligen inte klassas som misshandel.

Den kvällen var sista gången jag någonsin satte min fot nära Nota Benè kan jag säga...
Några sista ord för kvällen: Undvik Danish Gold, svarta dörrvakter samt Burn Mocha. Ha det gott







Dagends ordspråk



"Att leva är som att borsta tänderna,
-det ska göras varenda jävla dag
"







01:16 - Välkommen hit eller nåt


J
ag är en man som lever det goda livet för fullt, hon är bara några veckor gammal, snart två månader. Därför smeker jag hennes mus med yttersta försiktighet. Molly ja... Jag vet minsann hur man får henne att lyda minsta vink genom en simpel strykning på musplattan och att vika sig dubbelt. Jag talar naturligtvis om min nyinköpta lilla stolthet med Windows 7, som jag köpte av en svettig kvinna i klimakteriet på expert, hon såg ut att heta Berit.
Det påminner mig om när jag förlorade oskulden i min gröna ungdom; jag var femton, hon var 45, men ack vilken puma. Vilket unikt sätt det måste vara att förlora oskulden på det viset, jag hade tidigare bara kunnat föreställa mig liknande situationer, alternativt sett på Youporn.
Apropå att förlora oskulden, detta inlägg innebär ju att jag förlorar min bloggoskuld, så att säga. Har länge funderat på att skapa en blogg men har aldrig riktigt haft ork eller lust. Nu tog jag tummen ur arslet och det blev av till slut. Undrar ni varför bloggen heter just SNUK så har jag tyvärr inget vettigt svar på detta, ni får leva med det helt enkelt.
Teven står på som vanligt på helt i onödan egentligen, repriser av Paradise Hotel från gårdagen är guld - ibland kan man ju ha turen att få se en och annan nipslip. Fascinerande program emellanåt det där, ett enda stort fia med knuff (bara det att pjäserna råkar ha D-kupor eller 4-pack).
Nu har koffeinet i mitt blod försvunnit, och mitt kaffe är slut :( blir att åka ner till ica imorgon så fort som möjligt, jag kan inte leva utan Zoegas mörkrostat <3
Jag har knappt nog med energi kvar till att hålla ögonen öppna nu, och har ni kommit såhär långt beundrar jag erat tålamod. Nästa inlägg kommer att handla om när jag blev häktad efter en rörig lördagskväll på krogen.

 

 

 

 






Frossle.com

RSS 2.0